När svenska techentreprenörer flyr landet – är det verkligen deras fel?

När svenska techentreprenörer flyr landet – är det verkligen deras fel?

När den svenske techentreprenören Lonis Hamaili flyttar till Latinamerika för att arbeta med den kontroversiella startupstaden Próspera Honduras Inc, väcker det starka reaktioner. Kritiker talar om nykolonialism, juridiska gråzoner och ett samhällsprojekt drivet av amerikanskt riskkapital.

Men den verkligt obekväma frågan är en annan: varför känner sig svenska entreprenörer tvungna att lämna Sverige för att kunna bygga framtidens teknik?

Próspera lockar inte med palmer i första hand. Det som attraherar är tempo, handlingsutrymme och tydliga spelregler. Där kan bolag startas snabbt, testas snabbt – och läggas ner snabbt om de misslyckas. För techentreprenörer som arbetar med AI, biotech eller nya digitala infrastrukturer är just detta avgörande.

I Sverige är situationen ofta den motsatta. Regelverk är fragmenterade, processer långsamma och framtida villkor svårtolkade. Skatteregler ändras med kort varsel. Tillstånd drar ut på tiden. Och innovationsprojekt fastnar i utredningar snarare än att testas i verkligheten.

Det är lätt att moralisera när entreprenörer söker sig bort. Men i grunden handlar detta inte om illojalitet – utan om systemdesign.

Sverige är ett av världens bästa länder att leva i. Men vi håller på att bli ett av de svårare länderna att bygga banbrytande teknik i. Inte på grund av brist på kompetens eller kapital, utan på grund av en djup ovilja att släppa kontroll, även i begränsad form.

Vi säger att vi vill vara en ledande AI-nation. Samtidigt saknar vi verkliga regulatoriska sandlådor där ny teknik får testas under kontrollerade former. Vi säger att vi vill behålla talanger. Samtidigt skapar vi osäkerhet kring entreprenörsbeskattning och ägande. Vi säger att innovation är viktigt – men behandlar ofta entreprenörer som potentiella problem snarare än som samhällsbyggare.

Kontrasten mot Próspera är därför inte geografisk, utan filosofisk. Där utgår man från att människor som bygger nya lösningar är en tillgång. I Sverige utgår vi ofta från att de måste begränsas, kontrolleras och bevisas oskyldiga i förväg.

Det betyder inte att Sverige ska kopiera karibiska frizoner eller privatisera rättssystem. Men vi måste våga experimentera även här. Med särskilda tech-zoner. Med tidsbegränsade regelundantag. Med långsiktigt stabila villkor för dem som tar risker.

Om vi inte gör det kommer fler svenska entreprenörer att söka sig bort. Inte för att de vill lämna Sverige – utan för att de vill bygga framtiden.

Och just nu är det lättare att göra någon annanstans.

Artikel skriven av Ralph Andersson med hjälp av AI